Sju dagar, fem skor

Årets första vecka är avklarad. Ett löppass om dagen blev det. 48K. Och fem olika skor. Vibram Fivefinger, Icebug, Salming och två olika Altra-modeller.

Att springa på det här sätter är både bra och kul. Eftersom man – iallafall jag – springer på lite olika sätt i olika typer av skor tränar man alla delar av fotleder och annan hårdvara. Allsidigt, och inte så slitsamt. Sen är det jäkligt häftigt eftersom känslan att springa på klippor i barfotaskor, i snårig skog med trail-dojjor eller fulldämpade pjuck på asfalt är så annorlunda.

Redan nyfiken på hur det kommer att se ut nästa vecka.

Snöfallsjogg

​​Plötsligt blev det vitt. På med mina Icebug och ut i snöfallet. Friskt och härligt. 

Vidunderligt vacker Vänerjogg

 ”Efter några minuters löpning vänder jag mig om, snön bakom är helt orörd så när som på mina fotspår. Magiskt.”

Det är mycket man ska hinna med en ledig lördag. Hittar ingen stor lucka, men den lilla jag får bjuder på en gigantisk löptur. 

Jag snörar på mig mina Icebug, hänger isdubbarna runt halsen och beger mig ut i kylan. Efter några minuter når jag Lövnäshamnen, och via badstegen på Blå bryggan landar jag med ett duns på Vänerisen. 

Solen skiner över det decimetertjocka snötäcket som lagt sig över sjön. Sakta, sakta börja är jag pulsa genom snön i riktning mot Tye.

Jag ser spår efter skidåkare, men just nu är jag ensam i det vidunderligt vackra landskapet. Efter några minuters löpning vänder jag mig om, snön bakom är helt orörd så när som på mina fotspår. Magiskt. Det är svårt att beskriva känslan på något annat sätt. 

Jag hinner inte springa så långt idag, men minnet från löpturen kommer leva länge. 

(RunKeeper). 

15K busväder

  Snön yr i vindarna som drar in från Vänern och termometern visar -10. Perfekta förhållanden för ett rofyllt löppass med andra ord.

Ska försöka följa ett träningsprogram via RunKeeper som ska guida mig mot nytt personligt maratonrekord. Idag är det distans med ett par korta intervaller på slutet. Känns riktigt bra. I ren inspiration lägger jag på några kilometer på slutet.

På fötterna har jag mina Icebug, det är jag väldigt glad för. Underlaget är halt och slirigt, men med dubbdojjor är det inga problem.

Efteråt väntar en lång, varm dusch. Så skön att hälften vore nog.

(RunKeeper).

10K sagolika snöflingor

   

Termometern visar -10 när jag snörar på mig mina Icebug och beger mig ut i Hamnarönatten. 

Två lager byxor och tre lager tröjor är perfekt. Inte för varmt, och inte för kallt. 

Jag har Håkan Hellström i lurarna och Walt Disney står för scenografin. Snöflingorna är stora och sagolika, och glittrar så där härligt som de gör på tecknad film. 

Ett härligt löppass helt enkelt. 

(RunKeeper) 

 

Dag och natt

  
Veckan inleds med ett kvälls- och ett dagspass. Först en kort löptur när bilen lämnats på verkstad, sen lunchjogg genom ett disigt Karlstad. Båda gångerna med lätta ben. 

Just nu varierar jag mellan mina skor när jag springer; Asics, Salming, Icebug och Altra. Alla med sin charm. 

Nu ser jag fram mot helgens långpass. 

20K rimfrost

För två veckor sedan gick löpturen mellan Nice och Cannes, och kontrasterna kan nog inte bli så mycket större. Då 20 grader varmt och folkfest på rivieran, nu minusgrader och ensam på vägar, stigar och leder på Hammarö.

Säsongspremiär med mina Icebug, som gör vinterlöpningen extra kul. Älskar det där smattra ljudet som uppstår när dubbarna slår i backen.

Efter 10K asfalt kommer jag fram till Räggådsviken där jag kliver av stigen och springer på de isiga Vänerklipporna till Bonäsudden. Letar med flit efter isfläckar som sätter skorna  på prov. De klarar sig galant.

Efter en kort paus med vidunderlig sjöutsikt tar jag Bonäsleden hem. Där väntar nybryggt kaffe, färskpressad juice och en lugn stund med den tjocka morgontidningen som sällskap. Så börjar en bra dag.

Och jag inte låta bli att le när jag tänker på att alla sköna vintriga morgonturer jag har framför mig.

(RunKeeper).

Fötterna är huvudsaken

Det är mörkt och ensamt på Bonäsleden ikväll. Det är jag och min pannlampa.

Hård och isbefläckad stig kräver en stabil fotisättning. Och det är precis det jag är ute efter. Att stärka fötterna så att de klarar 90k terräng i slutet av augusti, utan stukningar och dylikt.

Springer från golfbanan till Räghårdsviken och Bonäsudden och tillbaka. Att susa fram i mörkret är en fantastisk känsla. När jag kommer tillbaka till golfbanan smiter jag in på hål 13 och kör intervaller på banans sista fem hål. Snön gör sitt och det är riktigt jobbigt, men kul. Efteråt tänker jag att fötterna fick sitt. Och det var huvudsaken.

(RunKeeper).

Kuljogg

Lite lurigt med skoval just nu. Fortfarande en hel del isfläckar här och var. För att slippa våndas väljer jag en runda på slingrig och stundom isbelagd och stenig skogsstig. Det blir en riktigt kul tur med Icebug på fötterna. Men nu längtar jag efter ett dubbfritt pass.

(RunKeeper).

Anders on ice

Mina Icebug sätts verkligen på prov ikväll. Hade nog kunnat åka skridsko på minst hälften av de elva kilometer jag springer. Trots det tappar jag inte fästet en enda gång. En otrolig trygghet.

På sluttampen passerar jag en äldre dam som är ute med sin hund. När jag svischar förbi ropar hon:

– Galning, det där är ju livsfarligt!

Jag hör vad hon säger, och förstår att det kanske borde kännas så. Men det gör det inte.

(RunKeeper)